Bananflugor är irriterande, och det har de alltid varit! När som helst och var som helst kan de attackera, bokstavligen attackera. Idag tex. var det en liten enveten bananfluga som flög rakt in i ansiktet på mig. Jag viftade bort den och slog till den med handen, men tror ni att den gav upp..? Nej. Efter några sekunder var den tillbaka igen och surrade omkring. Bananflugan pep nog 'Luften är frii, luften är fri'.(För att retas). Jag tror att flugan trodde att den var mäktigare än va den igentligen var.

   Lite vett måste väl ändå hans banan-fluge-mamma lärt honom. Det är inte så himla trevligt attt ha en bananfluga runt ansiktet som aldrig ger sig. Eftersom den är så liten är det lätt att äta upp den och att få in den i näsan (eller andra missöden). Jag menar, hur trevligt är det för mig och hur trevligt är det då för lilla bananflugan på en skala..? Inte så mysigt nej. 

   Jag undrar om bananflugor verkligen har några ögon (inga stora i alla fall), han kan väl se sig för. Det finns mycket plats i världen för bananflugor. Måste då flugan vara just i mitt rum, vid mitt skrivbord och i mitt ansiktet? Det är väl inte för mycket begärt att flugan kan ta och hålla sig på avstånd.

   Bananflugorna måste tänka på att de inte har 7 liv som en katt har. Buddhistiska och hinduiska bananflugor har nog bra självförtroende eftersom de tror på karma [återfödelse] i sin religion. De är lite mer macho än vanliga kristna bananflugor.

 

Detta var gårdagens tankar om bananflugor. Jag gillar att gå lite över gränsen och överdriva lite...eller ganska mycket! Det går ju att skriva hur mycket som helst om bananflugor. Hahaha och ja, jag har för mycket fritid nu när jag inte har några läxor.

 

Ha det gött, xoxo!